H.A. Brendekilde (1857-1942)

Brendekilde anslöt till Kähler 1885, och i och med detta är han företagets första egentliga konstnärliga medarbetare. Brendekilde är bildkonstnär och målar socialrealistiska bilder, och vid den här tidpunkten var han också en av Danmarks ledande formgivare och tillverkade produkter för Odense glasverk. På Kählers verkstad inleder Brendekilde ett nära samarbete med Herman August Kähler. Brendekilde dekorerar de vaser och skålar som H.A. Kähler drejar – huvudsakligen med blommor, djur och sagofigurer. Den största betydelsen som H.A. Brendekilde har för Kähler-verkstaden är sannolikt den konstnärliga stimulansen och den krets av andra konstnärer som han för med sig. H.A. Brendekilde arbetar hos Kähler fram till 1907.

L.A. Ring (1854-1933)

Laurids Andersen, som också gick under namnet L.A. Ring, uppkallades efter sin födelsestad Ring söder om Næstved. Ring hörde till konstnärskretsen kring H.A. Brendekilde i slutet av 1800-talet. Han arbetade med landskapsmålningar och bodde under en kort period hos Brendekilde. Det var på den vägen som han först presenterades för Kähler. Ring var intresserad av att försöka sig på keramiken som material, men hans keramiska karriär omfattade högst 10 till 12 verk, och han fick aldrig någon större betydelse för Kähler. 

I likhet med Brendekilde består L.A Rings största bidrag till Kähler-verkstaden av hans kontakter med den kulturella eliten. L.A. Ring gifte sig med H.A. Kählers dotter, Sigrid Kähler. På så vis blev han en del av den fasta kretsen konstnärer kring Kähler. Han målade ofta situationer från verkstaden och familjelivet. Ett exempel är målningen ”Lampsken” som avbildar hans hustru Sigrid och en lampfot med bläckfiskarmar. Det sägs att lampfoten är hans eget verk. Tavlan finns på Statens Museum for Kunst i Köpenhamn.

P.S. Krøyer
(1851-1909)

Vad Skagen var för konstmåleriet var Næstved och Kählers verkstad för keramiken. Dessa två konstnärsmiljöer har också kontakt med varandra under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Den erkända skagenmålaren P.S. Krøyer målar vid flera tillfällen porträtt av sin vän H.A. Kähler när han sitter vid drejskivan i verkstaden i Næstved. Och han porträtterar också H.A. Kähler under dennes besök i Skagen 1901.

Karl Hansen Reistrup (1863-1929)

Efter en anställning på Den Kongelige Porcelænsfabrik längtade porslinsmålaren Karl Hansen Reistrup efter nya utmaningar och accepterade med glädje ett erbjudande om att arbeta hos Kähler. Här anställdes han som målare och modellör under 1888. Han flyttar snabbt in på ett vindsrum på fabriken och påbörjar ett nära och intensivt samarbete med Herman August Kähler. Det här samarbetet fortsätter ända tills nästa generation av Kähler-familjen tar över ledningen.

Reistrup ritar och modellerar former som H.A. Kähler sedan drejar. Alla figurer avformas i gips så att de sedan enkelt kan massproduceras. Kählers goda resultat med att utveckla den röda lystern visar sig snabbt på Reistrups arbete. Några av hans första djurvaser var i den här färgen och såldes på Världsutställningen i Paris 1889. En av dessa, Elefantvasen, står i dag i Drottning Margrethes sovrum där den används som lampfot.

Reistrup är förtjust i djur och skapar ett helt zoo i keramik. Han sätter katter, änder och fiskar på skålar och grodor på askkoppar. Men hans favoritdjur är lejon. Det syns bland annat hos hans humoristiska figur ”Lejonets lunch”. Här utstrålar lejonet en stor tillfredsställelse efter att precis ha kalasat på en människa. Med tiden får Reistrup fullt upp med enorma utsmyckningsarbeten runt om i Danmark, men han fortsätter dock med sitt arbete på Kähler-verkstaden.

Thorvald Bindesbøll
(1846-1908)

Arkitekten Thorvald Bindesbøll har en ganska kort sejour i Kählers verkstad, under åren 1890 och 1891. Det är konstnären L.A. Ring som har lockat honom till Næstved. Han tillbringar två perioder hos Kähler under de här åren. Men ingen av produkterna som han skapar under dessa perioder kan anses vara viktiga verk för honom. Det bästa resultatet som han åstadkommer är nog en behållare i lergods med grafitdekor och engobering. Den finns i dag på Kunstindustrimuseet. Under den andra perioden på Kählers verkstad tillverkar Thorvald Bindesbøll ett altare till kyrkan i Herning. Detta tillverkas i glaserat lergods. Även om Thorvald Bindesbøll bara är hos Kähler en kort tid bevarar han kontakten med Kähler under lång tid efteråt.

Svend Hammershøi
(1873-1948)

Svend Hammershøi var tecknare, målare och utbildad keramiker. Han började arbeta som konstnärlig formgivare hos Kähler 1893 och arbetade där ända tills han dog. Vid hans första besök hos Kähler är hans viktigaste mål att lära sig konsten att formge, och därför tillbringar han mycket tid vid drejskivan. Men när han från 1904 uteslutande arbetar hos Kähler överlåter han hantverket till mästarna. Dessa är Gamle Olsen, och tre generationers Kähler: Herman August, Herman H.C. och Nils Kähler. Ett typiskt kännetecken för de behållare och skålar som Hammershøi gör är de tydliga horisontala och vertikala markeringarna. Dessa går igen i hela hans produktion. 

Svend Hammershøi väcker under sin tid hos Kähler nytt liv i terrakottan som är den oglaserade, brända rödleran som till exempel kunde brännas med sågspån i muffelugn för att åstadkomma en rökig yta. Efter några år på verkstaden blir han i allt högre grad intresserad av att arbeta med stora behållare och golvvaser i oglaserad rödlera. Detta faller i god jord hos dåtidens mästare, Nils Kähler, som älskar att dreja stora föremål. Något annat som man förknippar med Hammershøis arbete är de vit-grå-svarta verken. Dessa blir till i samarbete med Jens Thirslund.

Jens Thirslund (1892-1942)

Jens Thirslund kommer till Kähler 1913 på uppmaning från en bekant. Trots att han inte har någon konstnärlig utbildning har han en medfödd talang för att teckna. Detta har hjälpt honom en bra bit på vägen inom hans stora konstintresse. Jens Thirslund skapar en alldeles egen motivvärld som han överför till krukor och kakelplattor. Men även på förgängligt papper – han tecknar ofta på förpackningspapper. Hans motiv är allt från blommor till kvinnor, djur och skepp.

Den största delen av Jens Thirslunds produktion består av väggkakel. Dessa mönstrade, engoberade kakelplattor tillverkas i stora mängder i verkstaden. Thirslund är vetgirig och hyser en stor passion för keramik. Det är denna som får honom att utforska lysterbränningen. Han tillbringar många nattliga timmar i sot och rök för att utforska dessa bränningstekniker. På så vis kommer han fram till den svartvita tennglasyren som används för att dekorera många av Hammershøis verk. Förutom sitt arbete på verkstaden deltar Thirslund också i många internationella utställningar. Han har separatutställningar i Amsterdam och New York, men deltar också på andra utställningar i Paris, Schweiz, Spanien, Sverige och Belgien.

Jens Thirslund är en viktig person i Kählers historia. Utöver sina egna verk har han varit igångsättare, utvecklare och inspirationskälla för många av de andra konstnärerna, bland andra Hammershøi och Kai Nielsen.

Kai Nielsen
(1882-1924)

Den första gången som skulptören Kai Nielsen besöker Kähler är 1921. Det är bara tre år före hans död. Under den perioden är han ytterst produktiv, men många av hans verk kasseras eftersom han är så självkritisk. Hans ambition är att nå ut brett till folket. Han vill hellre sälja sina verk och tillverka tusentals av dem än att ställa ut dem på museum. Han tillverkar många små figurer som är kopior av hans större skulpturer för att sprida kunskap om hans konst. Detta visar sig vara en bra idé även profitmässigt.

I samarbete med Thirslund sätter Kai Nielsen igång en större produktion av figurer under 1922. Dessa tillverkas i gamla bronsformar som tidigare har använts för att gjuta just bronsformar. Namnen på dessa figurer är lika finurliga som tillverkningsmetoden: Sengångaren, Susanna i badet, Prinsessan på ärten, Eva på äpplet, Nina på kulan och Globetrottern är bara ett fåtal av dem. Figurerna blir mycket populära, både i Danmark och utomlands. En försäljare från San Francisco tar med sig ”Prinsessan på ärten” hem från en resa till Danmark och ställer ut den i sin butik. Men ”Prinsessan på ärten” hamnar i en del blåsväder eftersom en amerikansk kvinnoorganisation anser att figuren skjuter fram underlivet för mycket.